Kaos & Kreationer

Den seglar över mjölkens varma kyla. Om smärtan är exakt, om smärtan existerar, vet jag inget annat här. Lugn kommer över mig när vi försvinner i horisonten. Trädens vassa löv smeker ömt. Jag är mätt.

Jag vandrar på vattnet och den ser mig, skeppet från mitt bildspel, seglar över kalla vattnet, mjölken rinner överallt. Jag börjar att be - snälla, ta mig, ta mig med ombord. Jag vet, det skeppet hör.

Drömmjölken sprider sig över det täta vattnet. Blå träd hänger över, vakar, lägger märke till den minsta vida vind. Jag ligger på stranden och sover. I mina tankar finns varma bilder av en bättre tid.